En något undanskuffad rätt i matdjungeln är den relativ lättlagade laxpuddingen.
Det behövs dock både god planering och en bra portion tålamod. En rätt som gemeneman förmodligen inte tar sig ann bara sådär ändå.
Du behöver följaktligen förutom ovan nämnda egenskaper. kokt skivad potatis, rejält med välsauterad gullök, skivad gravad lax, hackad dill och en äggstaning gjord på hälften standard mjöl och grädd. Lika många ägg per dl vätska är värt att notera i sammanhanget.
Potatis i ett jämt lager i botten på med löken sedan dill och rejält med lax ovan på detta. Sedan är det dill, lök och avsluta med potatis lagda som takpannor. Slå på äggstaningen och baka av tills fin färg erhållits och puddingen stannat.

Hur ska man på förhand veta vilket stekfläsk som är det bästa? En tumregel, som även hår att tillämpa i mycket annat är att köpa dyrt är att köpa billigt.
Personligen föredrar jag att köpa helt och skiva själv. Möjligtvis överkurs, men värt att åtminstone prova en eller två gånger. Billigare varianter innehåller mer vatten och det tenderar att sprätta rejält i stekpannan och eftertorkningen blir omfattande. Sila av det överflödiga fettet och stek exempelvis raggmunk i det för extra smakförhöjare.

Fläsk släpper en del fett.

viltfärs har generellt kraftig smak och behöver smakstöd. Dessutom behöver den blandas med någon färs av naturellt slag som exempelvis kalv eller fläsk. Om man har riktigt god framförhållning så kokar man en god gräddsås dagen innan smaksatt med rejält med brynt lök klassiska kryddor som enbär sirap och ansjovis. Örter som timjan och rosmarin lyfter anrättningen några stek. Var dock något varsam med rosmarin då det lätt ger en smak av barr. Gör en relativt lös färsblandning av gräddsåsen färsen och något ägg. Stöt i ströbröd och låt det svälla innan biffarna formas och stekt. Serveringsförslagen kan som alltid varieras i det oändliga.
Men en god potatispuré smaksatt med rotselleri och en len gräddsås och råröda lingon är aldrig fel. Brysselkål eller någon slags böna ger fint ackompanjemang.

Tom yum gai kommer ofta i skym undan av den mer populära varianten tom ka gai. Förmodligen är det den mer anpassad till värst smakregister med den avrundade kokosmjölken i. Personligen tycker jag inte att kokosmjölken behövs då den tenderar att få rätten till att smaka kryddig sololjs.
Recept på yum är dessutom svårare att hitta på svensk, men ta ett ka recept och uteslut kokosmjölken så är du hemma.
Noterade dessutom att allas vår mat-Tina blandar in ingefära i sin variant. Där har den knölen inget att göra, man ska använda galangal som finns i välsorterade mataffärer.
Det påminner om varandra något i utseende men har inga andra gemensamma nämnare.